Gårdagen ägnades åt att göra en makeover på anslagstavlan ute på Valla. Vi spikade, tejpade, häftade, skruvade och nålade papper, ringpärmar, A3-planscher... Ja, det blev en hel del. Pratade lite med Saga och Lola, det ser väldigt mörkt ut med tanke på ridlägren och så men det är väl mer eller mindre väntat. 

Har suttit och mejlat en massa hästbilder till Stefan så han får ordning på hemsidan någon gång.

Idag ska jag inte göra någonting, möjligen kånka ut saker till garaget och om det är tillräckligt varmt försöka mig på att städa bilen. Jag skulle tippa på att inget av det blir gjort.  

Nu stundar filmtajm med den lille bebisen. 

"Av sjukdomens bitterhet lär människan den goda hälsans sötma"

"Man värdesätter saker mer nu än förr. 

Att veta att sjukdomen man bär på är obotlig, att döden är det enda man kan förvänta sig. Att månaderna man har kvar är dina sista, kan du föreställa dig det? Det är overkligt, att dö när man planerar en massa annat är inte på riktigt. Det är overkligt, som sagt, vi sjunger högre så hör vi inte.

 Acceptera, det ska man göra. Acceptera? Acceptera att det redan är försent att leva? När livet just har börjat om på nytt?  

Det är försent att ställa saker tillrätta, man kan bara bryta med det som sårar en och blomma ut så gott man orkar med det som driver en" 

 Bona valetudo melior est quam maximae divitiae.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Jag tar en bloggpaus nu.  

Ja, det finns en anledning till att jag inte bloggat på länge... Har inte orkat.... Har i alla fall fått hur mycket kommentarer som helst de här dagarna jag hållt mig borta. Är detta någon slags organiserad frågestund detta?

-Borde inte du försöka hålla kontakten med din släkt?

- Borde inte dom höra av sig till mig? Och när dom snackar skit om mig har jag ingen anledning att bemöta dem med respekt ens....

- Jag har hört att du varit jättesjuk och hållt på att dö, är det sant???

- Ja, det är det. Och det är ingenting jag önskar någon annan. Det var hemskt och skitjobbigt att må så dåligt.

-Vart bor din mamma?

- Jag vet inte.

- Tror du verkligen att du kommer klara av den utbildningen du går? 

- Ja, för jag vill tro det. Om jag inte klarar den så kommer jag leva med evig ångest, men överlever gör jag ju förstås.  

- Har du bra kontakt med din pappa?

- Nej, det har jag inte....

- Ångrar du aldrig att du rymde hemifrån?

- Nej, tvärtom så är jag glad över det. Även om jag var helt förtvivlad i flera år så var det värt det.

- Är det sant att du var X:s konfirmand?

- Nej, men alla tror det.

- Vet du att alla pratar om dig? Och vad tycker du om det?

- Ja, alltför väl. Vad jag tycker tänker jag inte avslöja eftersom det gynnar de som vill mig illa. 

- Ångrar du att du fick barn?

- Nej, verkligen inte!

- Hur gammal var du när du blev gravid??

- Jag var 17 år.

- Undanhåller du sanningar för folk?

- Ja, det är klart. Man ska inte säga allt man vet.

- Hade du bra betyg i skolan?

- Ja och nej. Hade en hel del MVG:n men jag skolkade ganska mycket på gymnasiet. Hade kunnat få mycket bättre betyg om jag varit där.

- Borde inte du flytta från stan när du vet att ingen gillar dig?

- Borde inte du flytta från jordelivet till en varmare plats?

- Vad tycker du om din släkt?

- Jag har inte så mycket släkt, men på pappas sida är dom ganska trevliga fast vi umgås inte direkt. På mammas sida har jag lite mer släkt men vi umgås nästan inte alls längre... Och det har sina för- och nackdelar.

- Förlåter du ofta människor?

- Ja, men det tar tid. Jag kommer aldrig kunna förlåta mina föräldrar för att de inte tog sitt ansvar och jag kommer inte kunna förlåta mina släktingar för att de trodde på min mammas bild av mig, men i övrigt tror jag att alla förtjänar en andra chans.

- Tycker du att man ska vänta med att skaffa barn tills man har en utbildning och fast inkomst?

- Utbildning är inte nödvändigt, fast inkomst i någon form är det. Jag missunnar inte en femtonåring att skaffa barn om hon kan försörja sig själv eftersom det finns fler fördelar än nackdelar med att skaffa barn ung.

- Varför slutade du i kören?

- Av flera olika anledningar. Jag kände mig inte bekväm eftersom det blev mycket skitsnack i alten, jag tröttnade på det vi sjöng och jag fick svårt att läsa noter helt plötsligt. Jag är så kvällstrött att jag verkligen mådde dåligt av att ha körövning så sent på kvällen. Plus att jag tyckte att kören tog för mycket tid.

- Vad irriterar dig mest av allt?

- Oj, det är så mycket jag vill gnälla på! Men en av de saker som jag verkligen inte tål är när folk målar upp en bild av mig som inte stämmer - och sedan är helt dövblinda inför alla korrigeringar jag försöker göra. Och när människor inte kan unna andra något utan hela tiden ska dra ner dem till sin egen låga nivå. 

- Tänker du aldrig på hur du klär dig?

- Med tanke på hur du ställer frågan antar jag att du tycker jag klär mig förjävligt och det kan jag väl hålla med om. Men om det nu irriterar dig tänker jag inte ändra på det, hehe!

- Har du någon gång skadat dig själv?

- Ja, tyvärr. 

- Vilken linje gick du på gymnasiet?

- Estet Musik.

- Har du blivit polisanmäld någon gång?

- Inte jag, men mina brott har....

- Vad är du rädd för?

- Att dö utan att känna att jag uträttat något, hajar och att må som jag gjorde på högstadiet.

- Har du försökt ta livet av dig någon gång?

- Ja.

- Känner du att du är en bra förälder?

- Jag är en jättebra förälder!

- Vad ville du jobba med när du var liten?

- Olika, men mest av allt ville jag bli konditor.

- Varför kallar du din bror för "min dumme bror"?

- Haha, det är ett gammalt skämt.. Min pappa kallar sin bror för sin dumme bror, så det har liksom bara blivit så att jag också säger det.....

- Kan du tänka dig att klippa dig kort?

- Egentligen ja, för det var skönt att vara korthårig. Men jag vet att jag inte passar i det, så jag kommer inte göra det.

- Varför tatuerar du inte in ditt barns namn?

- Jag är emot att tatuera in namn, även om det är barnnamn. Man vet ju aldrig om han kommer behålla sitt namn livet ut. Plus att folk kan tro att det är min gamla pojkväns namn.

- Har du legat på sjukhus någon gång?

- Inte över natten, men när jag var som mest sjuk var jag där flera gånger i veckan....

- Varför tog du inte livet av dig när du hade chansen?

- Vad är det för fråga? Och vadå hade chansen, den finns väl fortfarande? Men jag överlåter den åt någon annan så att jag kan dö martyrdöden och bli helgonförklarad.

- Hur många bloggar läser du?

- Oj, det är ett par stycken... Men över 15 i alla fall.

- Vad är din sämsta egenskap?

- Att jag tror att jag måste prestera för att kunna vara omtyckt. Och det spelar ingen roll hur mycket jag än jobbar med det, det sitter alltid kvar någonstans därinne att jag inte duger.

- Bloggbråkar du?

- På min egen blogg, ja....

- Vill du börja om på nytt?

- Det har jag gjort... Jag har flyttat, bytt familj, bytt namn, brutit med de jag inte tål.... Jag trivs bra nu.

- Vad är det elakaste någon har sagt till dig någonsin?

- Min mamma står för de orden och de publicerar jag inte här... Fråga mig IRL någon gång istället.

- Tänker du fortsätta kämpa för din och din mans kärlek?

- Ja, nu och för alltid. Och in i döden. 

Idag har jag skolkat från skolan för att läsa kurslitteratur - och jag gjorde det också! Ångrar mig inte ett dugg, om du nu skulle insinuera det. Skolk och skolk förresten, kan man ens skolka från frivilliga saker? 

På torsdag ska jag och Andreas på musikcafé är det tänkt och vi borde greja barnvakt till dess. Idag har jag hatat och älskat min gubbe, spelat Sims och städat under diskbänken. Det var riktigt äckligt därnere!  Imorron ska jag leka med Bea efter en förmiddag fylld med Sims!

Nu blir det dokumentär på teve om barn som vill byta kön....  

Åsså en liten uppdatering, några dagar gammal!

* * * * * * * * * 

Det händer så mycket att jag knappt kan organisera det i mitt eget huvud, ännu mindre skriva ner det till allmän beskådan, men jag försöker hårt.

Jag har pluggat i Eskilstuna hela den här veckan, vi har ämnesveckor just nu vilket innebär att vi läser ett eller två ämnen i taget per vecka. Veckan som gick har vi haft matematik/fysik, veckan innan kemi/biologi. På fysiken har vi fått göra menlösa uppgifter som du inte har någon nytta av (eller klarar av för den delen) om du inte redan vet hur du ska göra från början. Vår avdankade gamla surgubbe till lärare är inte så bra på det där med pedagogik och att pröva sig fram till en lösning.... Dessutom har han ju talat om nu att eftersom det är bara tjejer i vår klass så "är det ju inte så konstigt att ni inte kan lära er nåt". Vilken liten gullgubbe han är, NOT.

Matematikveckan har jag varit nervös för sedan tidernas begynnelse men hör och häpna - nu kan jag räkna ganska hyfsat med kort division och har fått en jättebra lärare. Tyvärr kommer jag inte få henne igen, men vi satt i alla fall i en pytteliten grupp och gjorde ett diagnostiskt test tillsammans. Hon sa massor av saker som ledde till att vi allihopa utbrast i ett "Åh, varför kunde ingen ha sagt det från början!" med jämna mellanrum. Titta på detta;

                              0,001 baklänges blir 100,0

0,000054 baklänges blir 450000,0 

Då behöver man inte ens tänka på vilken plats hundradelarna ska vara, man ser det direkt ju. Gäller alla tal. Åh, underbart!

På kemin har vi labbat med ph-värden och färger, vätskor och separationsmetoder. Nu är jag så glad att det är helg för den här veckan har varit så intensiv, och jag är jätteorolig över att jag ska läsa 15 poäng ren matematik senare... Kunde de inte ha lagt den kursen först så man slipper ta hela studielånet innan man upptäcker att man inte pallar kursen och måste hoppa av? 

Sedan har jag varit på en jättebra estetshow också med massa olika bekanta runt mig. Träffade min styvsyster............. Jag önskar att hennes mamma kunde bete sig som folk.

Idag är jag helt ledig och känner inte för att göra någonting överhuvudtaget och det är jätteskönt! Det viner snö utanför fönstret så det finns inte ens någon anledning till att gå ut. Jag ska städa och titta på säsong två av En ängels tålamod med Andreas och sedan ska jag bara slappa. Hämta hem utemat? 

Jag vet inte ens vad jag ska kalla fenomenet, men det är tragiskt. 

Till vissa människor, en mindre andel av de jag mött, så blir man hembjuden ganska så snart. Trevliga människor man träffar, jättefint hem har de också. Hela hemmet inrett och stylat till tänderna, harmonisk färgskala i rummen. En krukväxt i fönstret, två små vita vaser på vardera sidan om krukan. Allt är symmetriskt. Till och med hundens (om ett sådant slabbigt djur skulle få vistas i det fina hemmet) hårstrån ligger perfekt. Kort sagt; hemmet är inrett och designat precis som jag själv vill ha när jag ska bygga min lyxvilla. Så långt allting gott. 

MEN. Men, men, men.... Jag begriper mig inte på denna tråkighet som sveper över landet som en epidemi. Varför kan man absolut inte tänka sig att måla en egen tavla och sätta upp? Varför spelar det så stor roll om vaserna kommer från Rusta för en tia eller från Marimekko för en tusenlapp? När de ser likadana ut?

Jo, för det ska bara vara så. Varför? Jag bryr mig verkligen inte om priset på grejer när ingen ändå ser någon skillnad. Och om de skulle göra det, vad gör det för skillnad? Jag köpte ju grejerna för att de var snygga och för att jag ville ha dem, skitsamma vilket märke det är. Men märket är viktigt i äckliga lagomsverige. 

"Komposten är i italiensk sjösten." Jaha. Vad vill du att jag ska säga?? Att det är fantastiskt underbart? Bara för att det är ett exklusivt material, är det snyggt automatiskt då? Jag förstår mig inte på hem där man låter prislapparna sitta kvar på gardinerna för att visa att de minsann kostade en mindre förmögenhet. Det sjukaste av allt är väl att när man frågar ut personerna som har dessa fina hem om gardinerna så kommer det nästan alltid fram att de egentligen tycker att dom är ganska fula och att de köpte dom för att det är ju modernt.... 

Jag förstår inte, hur känns det att leva i ett hem som är byggt på luft? Ett hem där du och din personlighet inte bor? Hur är det att ha ett hem där man inte lever utan snarare förvaras, självklart mellan lila sidenlakan från Yogyakarta?

Jag var hemma hos en dam för ett tag sedan. Hon hade ett underbart snyggt och genomtänkt hem. Skitsnyggt verkligen. Avundsjuk blev jag. Men den avundsjukan gick över när jag fick veta att hon köpte en coffeebook att ha på köksbänken trots att ingen i huset drack kaffe. Det var ju modernt, man skulle ju ha en sådan bok. Vidare hade hon också den klassiska olivoljan med fina frukter i på bänken bredvid örtagårdsmedelhavssaltet och de färska kryddorna. Sedan att de enbart åt ute på restaurang och att ingen av dem kunde laga mat spelade ingen roll. Man skulle ju tydligen ha såhär. Ville de ha den där tjusiga olivoljan? Nä. Varför hade dom den då?? Jag fattar inte!

Hur kan man orka med sig själv när man hela tiden lever efter vad som är inne och norm? Hur orkar men leva utan spänning i sitt liv, om så den där lilla spänningen handlar om att välja en grön äggkopp istället för en gul? Om man hatar gult, varför välja gult?? Folk är så dumma!

Likadant med fondväggen. Vet folk som nästan gråter när de ska sätta upp fondvägg för de tycker inte det är snyggt. "Men vad fan" tänker jag då, "är du helt efterbliven eller låtsas du bara?" Vem bestämmer egentligen vad du ska ha för inredning hemma?? Detta verkar vara ett typiskt svenskt fenomen, man kan inte sticka ut på något sätt för då avviker man och det är ju läskigt och oj vad tiden går, bäst att vi gör som alla andra....

Men hur orkar man gå livet igenom med skidsemestrar, grönsaksgratänger och juridikstudier när man helst av allt vill åka pulka istället, man hatar grönsaker och vill plugga till florist istället?

Antingen är man otroligt korkad eller också så är man så tråkig att klockorna stannar. 

Nu har jag gått in i språkveckan, idag ska jag ägna dagen åt att städa och placera alla mina skolpapper fint och ordentligt i pärmar... Gjorde det i början av min utbildning, sedan dränktes jag i plugg och The Sims så det blev lagt på hyllan. Men jag kommer igen!

Idag kommer David och Jakob hit och jag borde väl tänka ut någon bra kvällsmat dårå....

Zacharias har börjat vara så lillgammal, häromdagen när jag borstade hans tänder:

- Har du ätit chips, Zacharias?

- Mm, och gräddfil.

- Gräddfil, kan du säga såna fina ord?

- (myser av stolthet) Jag kan ju det....

Sedan har han börjat prata långa och avancerade meningar, jag hoppas han blir en språkälskare precis som jag men jag hoppas också att han inte ärver den totala dumheten i matte.

Jag njuter för övrigt av avsaknaden av matematik i mitt liv - och körsång! Eller inte sången i sig, men det är sååå skönt att vara tjänstledig från Camerata!